Två dagar kvar
På lördag åker jag hem. Jag har varit här i 10 månader och har 2 dagar kvar. Som man säger i här i US: I'm freaking out. Jag känner mig inte särskilt utfreakad (najs svengelska huh?). Men jag märker av det när jag sover. De senaste dagarna har jag bara kunnat sova ca 7 timmar per natt och jag har drömt massor av flumdrömmar.
Tex. Den här natten drömde jag att jag jobbade som reseledare i Scicilien. Scilien såg ut som Spooner och jag ag var på strand som helt plötsligt var en kryssningsbåt istället. Jag satt i en livbåt som höll på att falla av fartyget ner i havet där det stormade. Samma dröm gick abrubt över till att jag var medlem i Spooner High's Roman Club (finns inte på riktigt). Eftersom det var jubilemum för våran klubb så skulle vi fira det genom att marchera en välgörenhetsmarch... till Rom. Men av någon andledning låg Rom uppe i norra Finland och vi startade i Stockholm. Vi hade alla på oss sånna där romerska soldatkläder. Rustningar, togor, romerska sandaler och hattar med borstar på toppen. Vi började marchera och tjejen framför mig vände sig om och det var Amanda Frankewicz. Jag blev glatt överaskad eftersom jag inte visste att hon var med i The Roman Club. Sedan vaknade jag.
Jag har haft sådana drömmar hela veckan. Snabba och ombytliga med massor av minnen och förväntningar om både Sverige och Wisconsin. Och inte bara en dröm per natt. Minst två varje natt, och en gång tre. Så för att samanfatta det hela: My unconscious mind is freaking out. (Jag hade psychologi här)
Idag ska jag ha going home party med alla jag känner från Wisconsin (förrutom en del av mina vänner som är ute och reser).
Nu ska jag gå ut och sola lite. Det är 28 grader i skuggan ute. :)
Tex. Den här natten drömde jag att jag jobbade som reseledare i Scicilien. Scilien såg ut som Spooner och jag ag var på strand som helt plötsligt var en kryssningsbåt istället. Jag satt i en livbåt som höll på att falla av fartyget ner i havet där det stormade. Samma dröm gick abrubt över till att jag var medlem i Spooner High's Roman Club (finns inte på riktigt). Eftersom det var jubilemum för våran klubb så skulle vi fira det genom att marchera en välgörenhetsmarch... till Rom. Men av någon andledning låg Rom uppe i norra Finland och vi startade i Stockholm. Vi hade alla på oss sånna där romerska soldatkläder. Rustningar, togor, romerska sandaler och hattar med borstar på toppen. Vi började marchera och tjejen framför mig vände sig om och det var Amanda Frankewicz. Jag blev glatt överaskad eftersom jag inte visste att hon var med i The Roman Club. Sedan vaknade jag.
Jag har haft sådana drömmar hela veckan. Snabba och ombytliga med massor av minnen och förväntningar om både Sverige och Wisconsin. Och inte bara en dröm per natt. Minst två varje natt, och en gång tre. Så för att samanfatta det hela: My unconscious mind is freaking out. (Jag hade psychologi här)
Idag ska jag ha going home party med alla jag känner från Wisconsin (förrutom en del av mina vänner som är ute och reser).
Nu ska jag gå ut och sola lite. Det är 28 grader i skuggan ute. :)
Kommentarer
Postat av: mamma
jag är sannolikt den sista som kommenterar din blogg, du är på väg hem just nu!
Vill bara säga TACK för att du skrev blogg så att vi på ett enkelt sätt fick följa dina 10 månader i USA. Det var så roligt att läsa. Välkommen hem!
Trackback
