Sofias blogg

Igår tränade jag kickboxning. Spooner har 2653 invånare men trots det finns det kickboxningsträning. Ganska imponerande. Egentligen är mitt stadsdelsområde hemma i Sverige ganska värdelöst. Bromma kyrka har 2 595 invånare och det ända som finns där är några mataffärer och pizzerior. Spooner har bara typ 50 invånare mer än Bromma kyrka och ändå finns här: En biograf, ett mc donalds, en vitvaruaffär, en bokhandel, en subway, typ tre cafeer (varav en av dem har en starbuckskaffemaskin), tre barer, 5 banker (plus en till som håller på att byggas), tre mataffär, ett bageri (som bara har två sorters muffins, morot eller tranbär), en hockeyhall, en dansstudio där man också kan träna kickboxning, ett bibliotek, en video rent place, en high school, en midle school (eller heter det kanske ett midle school), 7 olika restauranger och lite andra olika affärer inga ungdomsklädaffärer dock. 1-0 till spooner för det. Men Trego som jag bor i har 700 invånare och det ända som finns här är: En Subway, en bar och två andra restauranger. Det är mycket lite :P.

Tillbaka till kickboxningen. Jag hörde från Heidi att det fans kickbxningsträning ovanför bokhandeln så jag bestämde mig för att check it out. Så jag testade det igår för att se om det kunda vara min vintersport. Det var kul att kickboxas lite igen men jag kommer inte att gå dit igen. Det var en sådan liten grupp och det var både kickboxning och karateträning på samma gång. Efter träningen sa jag till tränaren att jag kanske inte skulle hinna med kickboxning för jag hoppades på att komma med i långfärdskidteamet. Det var inte helt och hållet en lögn eftersom jag kanske kommer att gå med i skidteamet. Det är ingen uttagning dock, alla som vill kan gå med.

En annan thing worth mentioning (I figure att jag kan mixa lite engelska och svenska så att jag inte behöver välja något av språken, smart va?) är en intresant iaktagelse jag gjorde på biologilektionen. Jag satt där i biologisalen på tredje våningen och var ganske uttråkad, biologin är inte särskilt stimulerande. Jag tittade ut genom fönstret på taket för den delen av skolan som bara är två våningar hög. Taket var rosa och utbuktande (inte särskilt bra beskrivning) och det såg underligt välbekant ut. Plötsligt insåg jag att det såg precis ut som taket på en av bygnaderna på Brommaplan som man kan se från kulturhuset.

Alla som har vart på Bromma plan vet att det inte finns någonting särskilt där. Trots det, när jag förestälde mig att taket jag såg faktiskt var taket på brommaplan kände jag mig alldeles lycklig inombords. Det är så konstigt. Jag har alltid tyckt att jag är en person som gillar nya platser och inte längtar hem särskilt mycket. Det brukar vara så för mig. Men när jag är här längtar jag efter en tunnelbanestation och när jag, Heather och Shellie var på McDonalds blev jag aldeles lycklig när jag såg läskmuggarna för att dom såg likadana ut som dom svenska.
Det är konstig hur mycket platser kan betyda för en bara för att dom är välbekanta. Innan jag kom hit hade jag ingen aning om att det ens kunde vara så.